aella

När jag i mina dar gick i skolan (känns hemskt å säga så) så hände det alltid något speciellt när jag var sjuk. jag hade alltid dåligt samvete för jag kände att jag lika gärna kunde sitta i skolbänken och göra nada som att sitta hemma i soffan och göra nada. och när jag var hemma så kunde jag kolla på klockan och tänka: "nu har de matte, det är iofs skönt å slippa".

Nu går jag inte i skolan längre. jag jobbar. det är inte så att jag jobbar mycket, men nu skulle jag jobba tre långa dagar i rad och tack vare detta casha in lite välbehövda sedlar. jag har dåligt samvete för att jag är hemma, men samtidigt hade jag faktiskt inte orkat, jag kan inte tro att det händer något kul som jag missar (förutom om hela U2 gänget skulle komma och hälsa på innan deras konsert i gbg?) och istället för att tänka på vilka lektioner jag missar så tänker jag "där kunde ja tjänat 100 spänn" varje gång den långa visaren passerar halv.

Jag behöver lära mig att njuta av att vara sjuk lite mer tror jag. för tredje gången tar jag upp lite skolexempel. jag vet folk som sjukanmälde sig så fort det kittlade lite i halsen och jag kunde vara i skolan med feber och ett vattenfall i näsan. inte för att jag är bättre, snarare tvärtom. (nu pratar jag för övrigt mer om högstadiet, i gymnasiet drog jag mig inte riktigt lika mycker för att stanna hemma.. eller göra nåt annat, HEHE...) detta inlägget skulle egentligen vara lite roligt men när jag läser det så känns det lite sorgligt nästan!! fy på mig! nu ska jag kolla på sex and the city filmen tror jag =)