You are perfect only because you are not

Jag har tänkt en jäkla massa nu de senaste dagarna. vet inte varför men så har det blivit iallafall, och i vanliga fall så kan det vara skönt att skriva av sig, men allt kan man ju faktiskt inte publicera på internet?Att Obama vann till exempel, har jag hur många inlägg om som helst. no shit?! jag tror alla vet det nu faktiskt.. och visst, det var han jag ville skulle vinna, men jag tänker inte skriva ett megainlägg om det och hej och hå...( detta blev osammanhängande?)

Som jag sa så har jag tänkt. en sak är om skolan (väldigt inte juicy...). jag har varit så jäkla slapp och knappt orkat gå på lektionerna för att jag är så skoltrött, men så kom jag på att, va fan, jag orkar ju gå på alla tråkiga svenska lektioner bara för att det känns som att jag verkligen måste, så varför skulle jag inte gå på engelskan? vi sitter ju och jobbar enskilt där ändå och det är bara att kämpa sig igenom timman på samma sätt som svenskan, men bara för att det är ett indval så känns det inte lika illa att skippa. skitdålig tanke, jag vet, men det är så det är. men från och med nu så ska jag iallafall försöka! jag gjorde tillochmed religionsprovet som jag aldrig trodde att jag skulle bli redo för, men jag kanske lyckas bli godkänd ändå.. ;) annars hade jag mycket väl kunnat skjuta upp det till nästa vecka och det hade troligtvis inte gått bättre för det..dessutom har jag kommit ikapp med alla loggtexter som jag har skjutit upp!

Häromdagen så var vi några som stod i matsalen och började komplexa oss. innan så var såna här samtal mycket vanligare och alltid är det samma visa. det är fel på allt från hårfärg, lår, mage till öron, näsa, fötter. hela kittet. det är egentligen ganska sorgligt. det värsta är att det är nu som man är som snyggast. det är inget som hänger, inga rynkor och inga gråa hår. snyggare än såhär blir man inte (!). det kanske håller tills man är 25 men efter det så går det bara utför. så varför kan man inte vara nöjd med det man har? det kunde trots allt varit mycket värre. jag kunde sett ut såhär. då hade det varit synd om mig på riktigt.
Visst är det svårt att tänka så när man har sin värsta fuldag i historien, men ändå.. dessutom så hade man ju kunnat vara förlamad, inte ha några ben, varit stum, blind eller döv. har iofs inget med utseendet att göra, men ändå. det känns så jävla onödigt att klaga när man egentligen inte har något att klaga på. men ändå gör man det och det är inget man kommer undan.




Jag, louise å sofa va i gbg häromdagen när sofia skulle prova något inne på gina tricot. dagens i-landsproblem kom att bli att nummerlappen man får innan man går in och provar, har ett alldeles för litet hål för kroken. vart ska man då hänga den?! och varför finns det ingen stol där man kan lägga den isåfall?!
Vi fjompade såklart inte så över det, utan konstaterade mer att det var löjligt att vi ens störde oss på det. men ändå, man kommenterar det och det är en sån sak som kan gå en på nerverna och det är egentligen sorligt att man ens ödlsar tid på att prata om det i några minuter efteråt.

Jaja! nu har jag fått skriva av mig lite och det var skönt. jag vill även passa på att gratulera alla som orkat ta sig igenom all denna text och kommit hit ner utan att ta en rota-i-skafferiet-paus. jag kan iallafall avsluta med något som gör mig glader! jag och Cissi ska kolla på Oasis och det ska bli sketakul! älskade dom när jag var yngre och bara därför så blir det en liten låt. =)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0