aella

Jag var ute och sprang igår. SPRANG!! det är fan inte illa för att vara jag.. iallafall så har jag kommit på knepet.
jag har alltid varit en sån som tycker det är skönt med lite ensamtid. bara vara ensam hemma, lyssna på vilken musik man vill och sjunga med, dansa runt i underkläder, ligga och slöa i soffan som är omöjligt när man har en förälder som tycker att man minsann kan dammsuga diska eller något annat vettigt. eller bara flöta så mycket som det bara är möjligt framför en film som framkallar amazonazfloder ner för kinderna (läs: dagboken). sån tid har inte jag längre. det är ALLTID någon hemma. om ingen homo sapiens befinner sig i samma hus så är det hunden, som visserligen inte borde vara ett störande objekt, men det rubbar ändå min lilla frid som jag får när det bara är jag.

Så när jag igår gick ut, så hade jag först suttit och pillat in massa ny musik (och raderat all skit) från min ipod, när jag plötsligt kände att " istället för att sitta här och slölyssna så kan jag lika väl göra något vettigt". och med tanke på att jag alltid gnäller om att jag ska bli nyttig och ditten och datten så kände jag att varför inte bara gå ut? det är jobbigt innan man kommit iväg, men när man väl har tagit steget utanför dörren efter att ha klätt på sig som en eskimå, så är det ju ingen idé att vända?

Egentligen borde jag pluggat under den tiden, men när jag kom hem så var jag på så himlans bra humör! och hade jag stannat inne så hade jag ändå inte pluggat...?

Och vem i hela friden har ro att plugga när det finns så mycket bra musik här i världen som jag fortfarande inte har hört?