10 dagar kvar. sen är jag tant
Ibland är jag verkligen bäst på att råka ut för pinsamheter. men jag brukar oftast tänka såhär: vad gör det om 100 år? speciellt när någonting händer i närheten av folk som man absolut inte känner eller kommer träffa igen (det finns undantag) det gäller faktiskt att kunna skratta åt det hela för om man tar sig själv på för stort allvar och inte kan se det roliga när andra ibland skrattar "åt" en så... ja, synd om den kanske jag ska säga för det är bara man själv som lider av det. detta måste jag ofta intala mig.
Jag tänker inte lämna ut mig själv helt och hållet och skriva alla pinsamheter jag stöter på. idag hände något som var smått komiskt faktiskt, samtidigt som jag skämdes som ett litet barn nästan.
På cafét där jag jobbar så är näst intill allt hembakat. undantagen är några delicatokakor. eftersom att jag inte har jobbat så länge så har jag inte hunnit smaka på allt men idag hade vi cheesecake i montern som såg farligt god ut. jag hade INTE tänkt smaka först, men när mina jobbarkompisar tog en bit och sa "ta en sked och smaka" så tänkte jag att jag har ju faktiskt såpass mycket självdiciplin att om jag tar en bit så kan jag säga stopp där.
Det blev bara en liten bit men OH MY LORD vilken fruktansvärt jävla god kaka! det var så att jag fick svårt att koncentrera mig på annat när jag visste att den fanns i lokalen.
Då man själv blir glad av beröm, speciellt när man ser att någon verkligen menar det, så tänkte jag ta tillfället i akt att verkligen helhjärtat berätta för min chef att detta var den godaste cheesecaken jag någonsin smakat!!
Svaret: "det är inte jag som har gjort den".
oh fuck... trots att jag ville sjunka genom trägolvet en liten smula så kunde jag ju glädja mig att det iallafall var hennes dotter som hade gjort den och att den inte var köpt...
På tal om jobbet så har vi väldigt mycket stammisar. en kväll kom en kille med sin personliga assistent. killen har svårt att prata och uttala men han kämpar verkligen och försöker, vilket jag tycker är jättestarkt! han hade likaväl kunnat be sin assistent beställa och prata men det gör han inte och jag beundrar alltid kämparglöd. det går bra, han beställer och när de båda är klara hör jag att de pratar om vattnet. det var tydligen slut och självklart skyndar jag mig att fylla på det så de kan sätta sig och fika! killen kommer fram och säger något och eftersom att det är lite knepigt att förstå så bara antog jag att han ville ha vatten (eftersom att jag höll i det)
- "vatten?" säger jag och ler
- assistenten: "han sa trevlig helg"
oh fuck igen...jag kände mig som världens största as och ville återigen typ gömma mig bakom drickabackarna som vi har under kassan. detta är ungefär den nivån av pinsamhet som den här bloggen klarar av för tillfället. inte så farligt kanske, men jag vill inte skämma bort er mina kära vänner.
Jag tänker inte lämna ut mig själv helt och hållet och skriva alla pinsamheter jag stöter på. idag hände något som var smått komiskt faktiskt, samtidigt som jag skämdes som ett litet barn nästan.
På cafét där jag jobbar så är näst intill allt hembakat. undantagen är några delicatokakor. eftersom att jag inte har jobbat så länge så har jag inte hunnit smaka på allt men idag hade vi cheesecake i montern som såg farligt god ut. jag hade INTE tänkt smaka först, men när mina jobbarkompisar tog en bit och sa "ta en sked och smaka" så tänkte jag att jag har ju faktiskt såpass mycket självdiciplin att om jag tar en bit så kan jag säga stopp där.
Det blev bara en liten bit men OH MY LORD vilken fruktansvärt jävla god kaka! det var så att jag fick svårt att koncentrera mig på annat när jag visste att den fanns i lokalen.
Då man själv blir glad av beröm, speciellt när man ser att någon verkligen menar det, så tänkte jag ta tillfället i akt att verkligen helhjärtat berätta för min chef att detta var den godaste cheesecaken jag någonsin smakat!!
Svaret: "det är inte jag som har gjort den".
oh fuck... trots att jag ville sjunka genom trägolvet en liten smula så kunde jag ju glädja mig att det iallafall var hennes dotter som hade gjort den och att den inte var köpt...
På tal om jobbet så har vi väldigt mycket stammisar. en kväll kom en kille med sin personliga assistent. killen har svårt att prata och uttala men han kämpar verkligen och försöker, vilket jag tycker är jättestarkt! han hade likaväl kunnat be sin assistent beställa och prata men det gör han inte och jag beundrar alltid kämparglöd. det går bra, han beställer och när de båda är klara hör jag att de pratar om vattnet. det var tydligen slut och självklart skyndar jag mig att fylla på det så de kan sätta sig och fika! killen kommer fram och säger något och eftersom att det är lite knepigt att förstå så bara antog jag att han ville ha vatten (eftersom att jag höll i det)
- "vatten?" säger jag och ler
- assistenten: "han sa trevlig helg"
oh fuck igen...jag kände mig som världens största as och ville återigen typ gömma mig bakom drickabackarna som vi har under kassan. detta är ungefär den nivån av pinsamhet som den här bloggen klarar av för tillfället. inte så farligt kanske, men jag vill inte skämma bort er mina kära vänner.
Kommentarer
Trackback
